Erik Johannesson
Erik Johannesson föds 1970 i den lilla byn Risbyslätt strax norr om Sydåsen i Skåne. Hans pappa är mystiskt försvunnen och hans mamma klarar inte av att ta hand om honom. Därför växer han upp hos sina morföräldrar i en lägenhet på andra våningen ovanför byns enda konditori.
Erik är inte riktigt som andra barn. Något hos honom gör människor antingen hänförda eller fyllda av obehag. Dessutom ser han saker, sådant som enligt den stränga mormor Ellen absolut inte kan finnas. Så när Erik bestämt hävdar att han sett en död kvinna inne i sitt rum mitt i natten förbjuder hon honom att tala om saken. För det man inte talar om finns inte, och det som inte finns kan inte vara farligt.
Den enda som tar Erik på allvar är hans bästa vän Elektra Ström. Hon fungerar som en sorts katalysator för honom och när han är tillsammans med henne vaknar nya delar av hans förmågor till liv.
Dessa och andra märkliga omständigheter driver så småningom den vuxne Erik i exil. Han bosätter sig i en övergiven jordkällare under en torpruin uppe på Sydåsen för att få vara ifred, men en oväntad händelse släpper plötsligt lös krafter av bibliska proportioner. När Erik till sist är klar är allt, verkligen allt, oåterkalleligt förändrat.
Erik Johannesson är en tegelsten. Inte nog med att den består av tre delar om totalt 791 sidor med typsnitt i minsta laget, den väger dessutom lite för mycket för att läsa liggande. Trots sin minst sagt omfattande textmassa tog den inte särskilt lång tid att skriva, mest beroende på att den ibland tycktes skriva sig själv. Fånigt låter det förstås och osannolikt också, men det är faktiskt sant. Den bad själv om att få bli berättad. Och vem är då jag att sätta mig på tvären?
Boken går inte längre att få tag i, upplagan jag lät trycka är slut sedan många år. Tankar på en återutgivning har ibland dykt upp, i så fall som en trilogi med varje del i en egen volym: Barnet, Misantropen och Mästaren. Omslagen finns klara, det är bara viljan som inte riktigt vill infinna sig.
Och förresten är det nog egentligen bättre att bara låta vissa saker sova vidare i bokhyllan, där de inte längre kan göra någon skada genom att sätta griller i huvudet på folk.