Nedanstående exempel visar hur en text utvecklas även efter att en historia är färdigskriven. En av kommentarerna jag fick om just det här stycket var att det var alldeles för mycket fokus på skor och fötter, vilket naturligtvis var helt korrekt. Det bekymret löste jag genom en del omskrivningar, större variation av språket och genom att väva in detaljer som inte funnits med från början.
Det första kapitlet är det som är omarbetat allra mest, men liknande ändringar har även skett i en stor del av den övriga texten.

Oredigerad text ur kapitel 1. Flickan på stranden, första utkastet

Sakta, mycket sakta, går hon precis i vattenbrynet. När de kalla dyningarna någon gång når längre upp på den fuktiga sanden tar hon ett steg åt sidan för att slippa bli mer våt om fötterna än hon redan är. Skorna är visserligen redan fuktiga, men det är precis som om just det inte spelar någon roll, även om hon antagligen kommer att tvingas ha dem på sig tills de torkar av sig själv. Men hon fryser åtminstone inte, inte nu i alla fall, och det skulle hon med all säkerhet göra om hon blev riktigt genomvåt om fötterna. Alltså lyfter hon lätt på sin fotsida kjol och flyttar sig smidigt varje gång det stålgrå vattnet hotar att slå in över hennes skor.
Hon tittar noga var hon sätter fötterna. Tången som fyller stranden är visserligen inte så vedervärdigt rutten nu som den brukar vara på somrarna, och Gud ska ha tack för omtanken om hennes luktsinne. Men det är ändå ingen direkt fröjd att placera foten i en slemmig sörja av upplöst tång, skobeklädd eller ej.


Samma avsnitt, nu redigerat till provläsningsmanus

Sakta går hon i vattenbrynet.
När de kalla dyningarna någon gång når lite längre upp på den fuktiga sanden tar hon ett snabbt steg åt sidan för att slippa bli riktigt våt om fötterna. Skorna är förstås redan en aning fuktiga, men det är precis som om just det inte spelar någon större roll, även om hon antagligen kommer att tvingas ha på dem tills de torkar av sig själva. Men hon fryser åtminstone inte, vilket hon med all säkerhet skulle göra om hennes fötter blev översköljda av kallt havsvatten. Alltså lyfter hon lätt på sin fotsida kjol och flyttar sig smidigt i sidled varje gång det stålgrå, iskalla vattnet hotar att slå in över hennes skor.
Hon tittar noga var hon sätter fötterna. Tången som nu fyller stranden är visserligen inte så vedervärdigt rutten som den brukar vara på somrarna, och Gud ska ha tack för sin vänliga omtanke om hennes luktsinne. Men det är ändå ingen direkt fröjd att placera foten i en slemmig sörja av upplöst sjögräs, skobeklädd eller ej.

Samma avsnitt igen, nu slutgiltigt redigerat efter provläsarnas kommentarer

Dröjande går hon vid vattenbrynet.
När de kalla dyningarna någon gång når lite längre upp på den fuktiga sanden tar hon ett snabbt, lekfullt steg åt sidan. Skorna av mjukt läder är förstås redan en aning fuktiga, men hon fryser åtminstone inte vilket hon med all säkerhet skulle göra om de blev översköljda av kallt havsvatten. Alltså lyfter hon lätt på sin fotsida kjol av grovt linne och flyttar sig smidigt i sidled varje gång det stålgrå, iskalla vattnet hotar att slå in över dessa, hennes enda par.
Hon är försiktig med var hon går och ser sig noga för. Tången som nu på hösten fyller stranden är visserligen inte så vedervärdigt rutten som den brukar vara på somrarna, och Gud ska ha tack för sin vänliga omtanke om hennes luktsinne. Men det är ändå ingen direkt fröjd att placera foten i en slemmig sörja av upplöst sjögräs, skobeklädd eller ej.