Eftersom musikindustrin i sin iver att skydda upphovsrätten gör allt för att skapa badwill och allmän irritation, öppnas klippen nedan inte på den här sidan utan i nya Youtube-fönster. Hanssvensson.com ber inte om ursäkt för den försämrade användarvänligheten utan hänvisar istället till EMI Sverige, som genom sin policy att inte tillåta inbäddade klipp tvingat fram den här omständliga och inte särskilt eleganta lösningen.

Den här gamla 60-talsdängan som tjänar som bittert soundtrack till Kerstins förälskelse och hennes följande galenskap valdes inte av en slump - varken av mig eller av den kraft Erik representerar. Lyssnar man noga är det lätt att höra släktskapet med Bach, vars musik till vissa delar lär vara sprungen ur matematiken. Exempelvis använde kompositören sig av fibonaccital när han komponerade sina fugor, och denna talserie förekommer flitigt i naturen i form av spiralmönster. Exempel på spiralformer baserade på fibonaccital kan ses i snäckor, solrosor och spiralgalaxer. I detta finns även en stark koppling till "det gyllene snittet" (sedan antiken betraktat som norm för harmoniska proportioner). I musiken finns alltså en direktlänk till ett grundläggande naturfenomen, och dessutom ett som anses så harmoniskt och vackert att det på 1500-talet kallades "det gudomliga förhållandet"...

A Whiter Shade Of Pale - Sarah Brightman

Ett litet, knappt märkbart tecken med handen fick enligt väl beprövad rutin orkestern att snabbt avsluta pågående musikstycke - som hon trodde var någon Ulla Billquistlåt från 40-talet - och istället ta upp en för tiden fullständigt osannolik version av "A Whiter Shade Of Pale".

Musiken Kerstin hör medan hon dansar med Johannes ligger inte så långt från den här egentligen ganska hemska versionen med "sångerska med skolad men för tillfället flickaktig röst som vill sjunga pop". Det finns förstås mycket mer man skulle kunna säga om den här covern, men mitt i allt det tillrättalagda finns ändå något drömlikt och eteriskt som är som gjort för att förleda en ung och fullständigt oerfaren flicka som Kerstin Johannesson.
Hon dansade en sommar, och sedan aldrig mer.

Sybreed - Synthetic Breed

Från de inledande, spruckna cymbalslagen till det allra sista maskulint potenta ackordet var allt en enda stor urladdning. Det var ren energi, ren ilska; en enda utdragen detonation, och när allt var över kände han sig nästan elektriskt laddad. Det var verkligen oerhört.

Felix hatar kommersiell radio nästan lika mycket som  han hatar den ytliga personalen på Solgårdens dagverksamhet. Och han hatar den strömlinjeformade, självgoda populärkulturen vars enda syfte är ekonomisk vinning. All denna frustration kommer till uttryck i hans egen musiksmak. Och i Erik tror han sig ha funnit en själsfrände.
Erik för sin del tror knappt sina öron när han inser att musik alls inte behöver låta som den gör i Solgårdens radio. Han blir hänförd och uppfylld av sin inre svärta som tycks så perfekt speglad i styrkan och intensiteten hos exempelvis det schweiziska industrimetalbandet Sybreeds musik.

Vilken av dem tänker du på? Vi såg ju The Flower Kings på...

Progrockbandet The Flower Kings nämns bara i förbigående i boken om Erik Johannesson, men det framgår i alla fall att Elektra och hennes man Henrik sett dem live vid något tillfälle. Musiksmak säger antagligen inte så mycket som man vill tro om en människas karaktär, men det är ändå glädjande att återfinna just detta par i publiken på en konsert där ingen låt sannolikt är kortare än tio minuter, och där ordet "trallvänlig" är att jämställa med en svordom...

Lars-Erik Larsson - Förklädd gud

"Förklädd gud" flinade han osäkert och gjorde en knyck på nacken in mot badrummet, där Elektra fortfarande hördes sjunga med lika stor inlevelse som tidigare, men nu om möjligt ännu falskare. Erik nickade vänligt men fortfarande utan att veta vad han skulle svara.
"Vem speeelar på en pipa, en låååt av gryningsluuuft, för himmelsk att begriiipa, höjd över allt förnuuuft!" lät det från badrummet över allt plaskande från duschen. Tiden sniglade sig fram.

Scenen där Erik sitter ner och talar allvar med Elektras man Henrik Svedenbrandt är egentligen ganska komisk. Henrik - som är präst - ställs bokstavligen öga mot öga med sin himmelske "arbetsgivare", och tappar naturligtvis huvudet totalt. Strax förrättas därför ritualbön framför den ytterst generade Eriks fötter med orden Fader vår som är i himm... i detta hotellrum. Helgat varde ditt namn. (...)

Ralph Vaughan Williams - Symfoni nr 5

Inbland när man skriver kan behovet att skärma av yttervärlden bli akut. Vid dessa tillfällen valde jag att stänga ute alla störande ljud med musik. Det är förstås inte en optimal lösning eftersom även musiken kan verka distraherande, men det är ändå vida bättre än exempelvis skrällande reklam-TV.
Musiken jag lyssnade på under stökiga skrivtimmar var oftast Ralph Vaughan Williams 5:e symfoni, som alltså har blivit ett sorts ofrivilligt soundtrack till vissa delar av berättelsen om Erik Johannesson.

Radiokanalen "Bäst musik just nu" har ett musikutbud omfattande de för tillfället tio bäst säljande lättviktspoplåtarna. Här nedan finns en lista på de fyra som nämns vid namn i programmet "Morron-tjo", stilenligt presenterade av programledartrion Tutti, Ronan och Gert Füle:

Matc - Baby, Baby, I Love You So
Idol-Johanna - Baby Love My Ass Hard And Deep
Sweetboys - You Are My Baby, Baby
Idol-Jezze - You Sexy Strap-On Kitten